D — Paroramor, dioramor, kosmoramor. holosseum, den chinesiska familjen, Cummings afrikanska exposition I 0. 8. v. bokannonser, revyer, veckoblad; otaliga bästar och vagnar, som äro till salu eller Önskas köpa; dom stolarnas kungörelser, banknoter, exekutiva och frivilliga auktioner; ostindiska kompaniets sommenkomster, sållskapet för de kaliforniska och australiska guldbergverkens drifvande, assuranssällskaper, jernbaneannonser, hospitaler, soppkokningsanstalter, asyler för nusvilla, välsörenhetsinrättningar. theatrar, sångerskor, aktriserdansöser, virtuoser. konserter; litteratur, konst, sallisementer, lyx, allt brokigt blandadt om Bvortouvot inom få spalter, likaså naket och oförbehållsamt som i det dagliga lifvet. Nu hafva vi då blifvit fårdiga med första sidan af annonserna och vånda oss, sedan vi hoppat öfver den politiska delen af Times, till supplementet. Detta börjar med födelse-, bröllopsoch dödsannonser. Angående detta thema bar så mycket både 8041 och ondt redan blifvit sagdt, att jag afhåller mig från alla betraktelser. Man må dock ej tro att dessa annonser äro omfattande. De referera sig endast till vederbörande af de högre och högsta stånden. Borgaren af medelklassen och den fattige födes, gifter sig och dör, utan att blifva offentligen nåmnd. Han inregistreras i församlingens rullor och mårker endast af skatteindrifvarens besök, att hans namn och adress icke åro så helt och hållet obekanta i den officiella verlden. Den fattige, hos hvilken ingenting år att få, har icke en gång denna chimäriska tröst. Om honom tager staten notis endast når han begått ett brott. Dock nej; hvart tionde år företages ju en stor folkråkning och då tjenar massan af fattiga att uppskl ufva censuslistorna, och nationalekonomerna få tillsälle att af den förökade besolkningen sluta till det större allmänna välståndet. omedelbart ester avertissementerna om dödssallen kommer börsberäuelsen. Från kyrkogården hafva vi med ens blifvit försatta midt på spekulationens tummelplats. Vi befinna oss framför den barometer, som med osviklig såkerhet beståmmer folkens och dynastiernas öde, och vi ana den väldiga makt, som svänger sin gyllene spira öfver den nuvarande verlden. — Men vidare: Vi hoppa öfver ett halst dussin annonser om begrafningssållskaper, hvilka alla för billigaste pris vilja visa oss den sista tjensten, och störta oss in i det förfårliga hvimlet af tjenstsökande, och 4j tjenstästundande. Låtom oss först uppehålla oss vid rubriken 4I tjenst åstundas.s Som mön vål kan vånta sig i London, åro dessa annonser både talrika och mångsidiga. Betjenter, kuskar, grooms, jockeyer, pigor, kammarjungfrur, handelsbetjenter, guvernanter, ivformatorer, skrifvare, kockar, kokerskor, kypare och trådgårdsmästare sökas dussinvis. (Här må i förbigående anmärkas, att Irlåndare nästan utan undantag åro uteslutna från tjenareplatserna. Stackars Paddy !) Hundradetals kanaler stå Öppna för den arbetslystna, och den oerfarne, som för första gången kastar sig in i detta rörliga lif, öfverlemnar sig åt de mest vidtutsvåfvande förhoppningar. Der så många lediga platser finnas, der måtte vål också gifvas en liten plats för honom! Och har man vål gjort början, så kommer nog resten af sig sjelf. Bittra illusion! Han betånker icke, att i denna oerhörda mennisko-ocean utstråcka sig tusentals snikna hånder, om man blott råcker det aldra minsta brödstycke till dem; han tänker icke på, att redan hundratusen dukat under i detta Scylla, oaktadt de varit lika högt begåfvade och företagsamma som han, och att tusentals — jag talar bår icke om tiggare eller arbetare — respektabelt folk, som man plågar såga, dag ut och dag in med begårliga blickar sluka annonserna i Times, för att kunna finna en emploj, som kan rådda dem från en bokstaslig bungersdöd. Den, åt hvilken kapitalerna skänkt den trollnyckel, med hvilken han åt sig kan öppna det borgerliga samhällets portar, den, som kan disponera Öfver stora anläggningar, eller den, som vill nedlåta sig att genom uselt charlataneri appellera till den dåliga smaken och till dumheten, han kan verkligen göra lycka i London, men den årliga medelmåttan finner alla dörrar stångda; han måste kåmpa med otaliga motgångar; och, om icke ett gynnande tillfålle kommer honom till bjelp, måste han med eller mot sin vilja foga sig i omståndigheterna och antingen finna sig i att med full hals blåsa i charlataneriets trumpet eller också — då i arbetshusen. Hår påminner jag mig en sorglig historia, hvars meddelande skall lemna det båsta kommentarium till detta påstående. För ungefår ett år sedan — det var just då den stora industriexpositionen öoppnades — sammanträsrade jag i ett kasl6, som jag dagligen besöker, med en ung man, som redan i första ögonblicket genom hela sitt våsen behagade mig. Han var ungefår 24 år gammal, hans ansigte var regelmåssigt vackert, och ett drag af djup melankoli, som låg utbredt deröfver, gjorde honom ånpnu intressantare för mig. Oaktadt bans klådsel var snygg, vittnade den dock om fattigdom. Han låste ifrigt annonserna i Times, och det var tydligt att han sökte en anstållning. Följande morgon träffade jag honom återigen på samma plats och med samma lektyr. Detta sortfor i ett par månader. Han förtårde så litet som möjligt, kom och gick regelmåssigt på samma tid. Emellertid sjönk han allt djupare och djupare i elånde; hans klåder hade blifvit mykket slitna, och den melankoli, som hvilade öfver hans ansigte, börja antaga förtvislans karakter. En dag låt han ett öppet bref ligga qvar efter sig. Jag tog det till mig och hoppades att förskaffa mig tillfälle att göra bekantskap med honom och kanske vara honom till någon tjenst. Brefvet var adresseradt till Arthur G... Morgonen derpå återlemnade jag honom brefvet. Han tackade mig höfligt, men kallt, och utan att vara indiskret kunde jag för ögonblicket icke trånga mig på honom, Jag afvaktade således ett mera gynnande tillfålle. Följande dagen återkom han — icke. Den tiden, då han eljest plågade punktligen infinna sig, förgick, och hans vanliga plats förblef tom. Jag förlorade mig i idel gissningar. Två, tre dagar, ja en hel vecka förslöto, utan att jag hörde det minsta af honom. AÄndtligen löstes gåtan, och det på köpet i Times spalter: I gåra, så låstes det, autställdes i arbetshuset till allmånt åskådande, liket efter en ung man, som i förr . s — TT —