Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1852, sida 1

så beskassade, som stadens bygznadsoch brand-ordningar föreskrifva; om, i afseende å brändbara och lått antändbara varors förvarsade de försigtighetsmått, som brandordningens T:de, 8:de och 9:de ärtiklar föreskrifva, åro iakttagna; och om i hvarje hus ånnes den i brandordningens 7 art. 58 påbjudna brandredskap. Som aila bus och byggnader, hvilka åro så bristfålliga, att elasvåtna eller olycka af fall deraf kan besaras, straxt böra utdömas och ägarne tillbållas, att dem, sist inom ett halft års förlopp, nedtoga, emedan, derest sadant icke sker, Poliskammeren genast låter nedrifva det utdömda huset och risaingskostneden jemte 3 Rär 16 sk. böter hos ägeren utmäta, så åligger dem, som branisynerne förrätta, att genast låta afrifva taket på sådane bristfållige byggnader och derom straxt inberåtta till Poliskammaren. Finnes på något hus gammelt, eldfångdt och med mossa bevuxet brädtak, det bör Brandsynen straxt låta nedrifva och antyda ågaren att taket genast med tegel betåcka. Finnes intill brandgaflar eller trådvågger nåra belägne skorstenar och åro desse så låga, att gnistor och rök deritrån kunoa stryka in på galveln eller trådvåggen, samt tillika så gamla och brist få!lige att de äro eldfångde, då bör ock Braodsynen genast låta rifva sågane gaslar och väsgar, men i annat fall ontyda ägaroe af de nåra belägua skorstenarne, att dem så förhöja och med hut eller öfverhvållning förse, som i byggnads-ordniogen säges; ätvensom ägsren til! en nåra till skorstenen varande bög gafvel bör antydas, att den indraga och i stållet göra aslallande med tegeltäckt tak. Befinnes någon eldstad under brådskjul, utmed husen eller i gårdarne, så att gnistor kunna fastna under taken af de högre husen, då skall en sådan eldstad åfven, genom Brandsynens försorg, genast nedgifvas. om, i trädbus, timmereller trädväggarne bakom köks-, brygghuseller andre spisar icke äro borthuggne och i stället behörig brandmur uppförd, eller om eldstadsmurarne af husets sjunkning fått sprickor, eller om skorstenseller kakelugnspipor eljest äro så bristfallige, eller så nära intill träaväggöor, bjelkar eller annat trådvirke, utan att med dehörige fodermurar vara försedde, att eldssara kan vara att frukta, böra åfven alla sådana farliga murar, eldståder eller pipor, ätvensom utbrände eller spruckne kakelugnar, på stållet göras obrukbara; hvarvid dock bör tillses, att ägaren ingen onödig skada tillskyndas. Uti hvarje hus skall finnas en genomdragen och med rådmannens eller brandmästarens sigill försedd bok, som af husågaren, om ban år der boende, eller någon af hyresmännen bör förvaras och vid brandsynen framlemnas. Uti denna bok bör någon af dem, som vid brandsynen åro nårvarande, genast anteckna föresianande bristfälligheter, eller ock att intet varit att påminna, på det okunnighet om hvad brandsynen anmärkt ej må kunna förebåras. Finnes ej en sådan bok, eller framlemnas den icke, då brandsynen derom gör efterfrågan, böter husågaren, eller den hyresman, som af husågaren fått samma bok om hånder, En riksdaler. Allt hvad vid brandsynen förekommit anmårkningsvårdt, åfvensom hvad brandsynen tillgjordt, bör i brandsynslångderne redigt antecknas; skolande dessa långder sednast inom fjorton dagar efter brandsynens förrättande, behörigen undertecknade, ingifvas till Poliskammaren. Götheborg den 6 Maj 1852. Poliskammaren(4114.)