Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1852, sida 1

och Anna icke vara slågt! de äro ju dock köttsliga syskon. — Så mycket köttsliga syskon, som du och jag åro köttsliga bråder. Doktorns ansigte klarnade betydligt; dock kunde han icke återkomma från sin öfverraskning. — Detta tål vid en förklarning, sade han. — Och jag skall lemna en sådan. Hör således på. Det var för nitton år sedan; min gumma och jag hade då varit gifta i endast fyra år, och hade blott en planta på jorden, Victor, som då var tre år. För att ha en liten biförtjenst, brukade vi nyra ut ett rum, vi hade, på vecka, och fingo till hyresgåst en dag ett fruntimmer, som af skål dem du lått kan gissa till, önskade dölja sig för verldens blickar. Min hustru ville i början neka att ta emot henne, men jag tyckte hon såg beskedlig ut, och så olycklig — jag sade: låt oss inte visa henne från vår dörr, min gumma; det år ingen skam uti att göra en god gerning. Som du vill då, min gubbe, sade gumman min, och mamsell Lovisa flyttade till oss. — Mamsell Lovisa! utropade doktorn, något öfverraskad. — Ja, mamsell Lovisa. Det var en godlynt menniska, from och gudfruktig, och hon