Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1852, sida 3

kåttegångsoch Polissaker. I går förevar uti poliskammaren undersökning för utrönande af orsaken till den soteld, som den 4 dennes utbrutit i kökspipan till den lägenhet repslageriarbetaren L. Olsson hyrer uti repslagaremästaren Dahlströms i Majorna belägna hus. Af hörde personers enståmmiga utsago blef det ådagalagdt, att försummad sotning varit enda orsaken till skorstenselden, enår det icke sållan håndt att skorstensfejaren Norström, hvars skyldighet det år att ombesörja sotning i Majorna, låtit vänta på sig 2 a 3 månader, innan det fallit honom in att läta rengöra pipan, och att då sådant skett, har dervid gått så slarfvigt tillvåga, att byresfolket några gånger kort efter hans visit nödgats anlita annan sotare, hvilken då bortskrapat dubbelt mera sot, ån Norströms lata arbetare gjort. Norström bestred naturligtvis detta, sedan han efter försummadt upprop, hvarföre han fick sotamed 1 rdr bko, infunnit sig. Hvad afseende poliskammaren kommer att fåsta å hans förklaring, blir synligt i utslag, som gifves nåsta måndag. — En mamsell vid namn Anna Sofia zetterblad, boende i Håsthagen, var i går uppkallad till polisförhör, för det hon innehaft några kopparkärl, avilka i sSlutet af sistlidne April månad blifvit bokbindaren Lindström srånhände genom stöld. Målsägaren instållde sig personligen, och vitsordade sin åganderått, hvaremot Zetterblad Svarade genom ombud. Af hörde personer inhåmtades, att Zetterblad, sedan hon, vid anstålld visitation i hennes bostad, först sökt slingra sig undan med sanningslösa uppgifter, erkant, att hon af för stöld tvånne gånger straffade qvinspersonen Anna Lovisa Magnusson tillhandlat sig ifrågavarande kopparkålr för ett rampris af I rdr 12 sk. rgs, tillika med ett nytt lakan, hvartill någon ågare ännu icke anmält sig. Äklagaren, kommissarien Andersson upplyste hårefter, dels att Zetterblad, vid en af honom senare anstålld visitation efter en från annan person stulen siltversked, för honom erkänt, det hon ganska vål visste att Anna Lovisa Magnusson huggt kopparkärlen någonstådes, emedan hon, Magnusson, Vore kånd som en tjufkona, men att zetterblad ändå lillhandlat sig sakerna af henne, för sin stora fattigdoms skull (goda argumenter!); och dels att Zetterbladskans bostad både som lönkrog och tjusgomma, vore ett i högsta måtto vanryktadt stålle. ee