Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1852, sida 2

Ä — — —— — Bra! tror tusan djeslar vål — som rakknifvar, herre! Se en ryss spela en saute! o möjligt. — Polack, menar löjtnanten? — Hvem fan tror herrn umgås med polackar, når man år i Warschau? — Nå nå, det år vål också det försigtigaste. — Åh, inte just för det — hvad politik beträslar, vet herrn, så år jag så god ryss som någon. Hvad angår det mig också, hur pappa i Petersburg styr och ståller med sitt rike? Låt honom klå sina trogna undersåtare båst han gitter, det år hans ensak, och åro de så dumma att de låta klå sig, så år det rått åt dem. — Det håller jag med om. Man bör ej lågga sig i Polens affårer, ej heller i Rysslands. lenrrn slår spiken på hufvudet. Dessutom fann jag, att det måtte varit något litet srimurartecken i mitt pass, ty strax från pörjan blef jag af auktoriteterna omsattad med mycken välrilja. -— Herrn var vål kånd, vill det såga? — Det år klart. I politik har jag alltid varit renhårig, och blott man år det, så går detsamma hur man år i allt annat. — Men spelet, hur gick det då? I I I