Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1852, sida 2

tan sammansmälte till större delen med dessa. De grekiska och romerska folkens välden grundades af hjeltar, hvilkas fåder utvandrat från Östern, och deras afkomlingar uppnådde en högre utveckling och bildning ån att de alldeles skulle kunna blifva till intet. Ett folk kan icke dö ut eller försvinna ur historien förr, ån det qvälves af andlig död och försofining. Sedan Amerika blifvit allmånt bekant för den bildade verlden, hafva otaliga skaror, isynnerhetaf den germaniska folkstammen, vandrat dit, för att skalla sig en ny hembygd. Dessa folkvandringar tilltaga nu ofantligt med hvarje år och åro ett af tidens, både sorgligaste och gladaste tecken. De äro sorgliga, emedan de ådagalågga att de germaniska folk slagens statsskick i Europa åro så beskaffade att menniskorna icke kunna trifvas i sina fåders hem; men de åro åfven glådjande, ty de åro den såkraste borgen för dessa ådla folkslags bestånd och blomstring under långa kommande tider. De nya stater som de bilda i den nya verlden, skola snart Ofvertrålfa de gamla i Europa, i alla hänseenden, likasom Europas stater öfverträllat Asiens, hvarifrån samma folkslag förut flyttat. Det år möjligt att någon del af det germaniska Europa blifvit ett rof för andra folkslag, men det kan icke alldeles förloras, så långe Amerika år germaniskt eller romerskt germaniskt. Ty vesterns friska krafter skola alltid återverka på Östern, fastån någon solkvandring åt öster aldrig kan komma i fråga, Gå vi tillbaka i historien, så finna vi, att utvandrade folkslag nåstan alltid bibehållit eller återtagit våldet i sina gamla stamländer och icke förlorat det förr ån de upphört att vara historiska folk. Så gjorde greker och romare sig gållande ånda till sina Östligaste och äldsta fosterbygder i Indien. Men dessa folkslags makt urartade till envålde och störtades derföre af friare och lefnadssriskare brödrastammar, hvilka åter i sin ordning utbredde sitt vålde ånnu långre både åt Öster och vester. Så herrska germaniska stammar nu både i Europa, Indien, Amerika och Australien. Deras nordligare stamförvandter, slaverna, herrska ånda från Östersjön till Beringssundet; men de båra envåldets tunga ok och hafva derföre hittills i bildning och inflytande varit temligen långt efter sina friare bröder. Envåldet söker alltid att qvåfva den frie menniskoandens makt genom materiella krafter, men dessa krafter blifva allt mera vanmäktiga i samma mån som folken hinna utbilda sig till sannt medvetande. De verkliga och varaktiga vålden, som vissa folkslag hådanefter kunna vinna ösver andra, äro hväarken skräckvälde eller knektvälde, utan den högre bildningens och upplysningens makt öfver den lägre. Stora stående hårar äro endast folkens plågoris och krigarne tvingas att blisva mensklighetens bödlar. Så långe solken vilja underhålla dessa, kunna de icke ernå hvarken frihet eller vålmåga, ej heller kunna de vara såkra om sina rikens bestånd; ty når de öfverlemna försvaret och vården om sig åt sådana maktens legotjenare, så år det ungefår lika som når fåren valde vargarne till sina beskyddare och blefvo dels uppåtna af dessa, dels sönderrifna af lejonen. Mycket kan våntas af våra ofantliga stående hårar, men något godt kan aldrig våntas af dem. Skola vi vinna frid och frihet, så måste de upphöra att vara till. Under de sista åren hafva de i synnerhet visat huru förderfliga de åro för menskliga samhållen, huruherrsklystna edsbrytare kunna betjena sig af dem säsom viljelösa verktyg till att genomdrifva sina omenskliga afsigter, och huru goda och vålmenande medborgare af dem kunna slagtas våärre ån djur, blott derföre att de vilja uppfylla sina menskliga pligter. Skola våra afkomlingar i den nya verlden hjelpa till att befria oss från dessa menniskofördersvare och I åter förskaffa menskligheten sina heligaste råtI tigheter i Europa, så vore det vål att det —— —— Dan fl terar an Aiaflar vål — Ccom rak