— Åh nej, men det kan vål vara min tur också någon gång. — Får gå! jag år icke småaktig. Men hur I står det till der hemma egentligen? Far min, den krutgubben, hur år det med honom? — Ah, så der, ester omståndigheterna. — Kan vål förstå att han år surmulen utal sig. Det år inte så lått att vara fattig, sen man varit rik; det har jag fått erfara. Nå, men mor min då, den tokkårringen, år hon lika galen med sin fransyska ånnu? — Inte fullt. Hon har slagit sig på theologi. 2 oss emellan, nog förstörde jag bra pengar för gubben, men san vet om inte sväger kammarherren var värre. Han har i den vågen gjort sitt bästa. — Sally, yngsta syster min, stackare, hon har fått lida oskyldigt, hon. Inte lårer hon vål bli gift åtminstone? — Det år inte omöjligt ... med Wilhelmson ... — Såå ... så han håller i sig åndå? — De låra verkligen skola gifta sig till jul. Men tillåt mig att fråga: hur har hr löjtnanten fallit på den iden att bli tyrolare? — Jaså! Nå, syster Amalia, då? Hör på,