Den lyckliga sjukdomen. Beråttelse af J. M. Rosen. (Forts. fr. n:o 129). Jag tog upp och lade i hans hand en dubbel Fredriksdor — ett mynt, som han troligen icke på långe sett. — Du år — herrn år ta mig tusan dj ...r en heders pascha, skrek han, det år besynnerligt att vi icke blifvit bröder långt sör detta. Garcon! Två stora glas punsch! Modig af att kånna guld i sin hand, var nu hans ett ögonblick visade timidit6 helt och hållet borta. — Förbannadt trefligt att tråffa landsmån så hår på fremmande botten. vi måste bli bröder, sade han och nårmade sitt glas till mitt. — Jag ser ingen nödvändighet uti det, svarade jag. — Hvad fan, skrek han förblussad, jag tror herra blifvit högfärdig. ö