I .0 AA — — —— en tjenares skepelse — jag antog tjenst som biljardmarkör i samma hotell. — Hvilken resignation! — Skulle tro det. Men så ville det sig icke båttre, ån att jag vid ett tillfålle kom på balance vid redovisningen — jag hade likvål då en femtio sloriner i min börs — får att undvika obehagligheter knallade jag helt sagteligen min våg, utan att ta afsked. — Det enda naturligtvis, som återstod i en I så kinkig belågenhet. — Naturligtvis! Med första train gick jag till Wien, der min kassa stråk på ett spelhus, samma afton jag kom dit. — Äterigen en motgång! — Såg det! Nå! Men nu bear det sig så lyckligt till, att der låg en konstberidaretrupp — beundra min resignation, min herre! — vid den tog jag tjenst som stalldrång. — Visserligen en underordnad befattning — men ändå — vid en konstberidartrupp— herr löjtnanten förblef åndå på sätt och vis en dyrkare af de sköna konsterna. — Alldeles! Men san måtte likvål dyrka de sköna konsterna på det viset. Jag fick, som man såger, mera stryk ån mat — vid representation erne var jag visserligen klådd i ett slags uniform — råd frack med silfvergaloner o. .