— —— —— — sen? — Åh det år helt enkelt. Sen pengarne tog slut, och jag sätt veta att sar mins kassakista var tom, visste jag rått inte hvad jag skulle ta mig till. Hela tiden hade jag funderat på ett nytt spelsått, hvarigenom jag slutligen skulle komma att beståmdt vinna, och det år också tvårsåkert att jag gjort det — om inte just då jag blifvit pank. — Ah det var alltför ledsamt. — Ja såg det. Det var i Carlsbad. Jag kom dit med ånnu ett par tusen riksdaler på fickan — roulette, rouge et noir, farao — herrn kan aldrig drömma om hvad det vill Såga att se dessa hågar af guld — man får en sådan feber — hvad år flickan, hvad år glaset! — i hela fjorton dagar spelade jag med omvexlande lycka, och var helt nåra att utI föra min plan, då — , Ingenting annat fattades ån utsatt— Ganska rigtigt. Nå, man måste trösta sig, men medge i alla fall att det var bra fårargligt att just se den banken gå mig ur hånderna, som jag skulle språnga. — Jag beklagar! Men hur gick det sedan? Jo, sen, når jag inte vidare egde en fyrk, och dertill var skyldig på hotellet der jag bodde, återstod mig intet annat, ån att iklåda mig