Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1852, sida 1

H—— ———————————————.—(sHs—c—— Mänchen d. 3 Okt. Broder Victor! Ännu då jag sist skref bade, som du såg, alla mina efterspaningar efter din herr kusin varit förgåfves: jag hade till viss grad lyckats spåra upp den marcheroute han följt; men anteckningarne i hotellernes böcker voro alla af åldre datum, och jag hade nåra uppgifvit hoppet att kunna utföra mitt uppdrag vis a vis honom — jag trodde honom rent af försvunnen från jorden — då jag helt håndelsevis stöter på min man, der jag minst våntade honom. Du skall få höra. a Jag hade redan varit fjorton dagar hår i Munchen, och var sysselsatt att kopiera en Titian i Pinocotheket. Aftnarne tillbragte jag för det mesta på spektaklet, men denna gång föll vågen. Derinne exeqverades musik — d. v. s. — det var ett par tre herrar och rungefårligen lika många damer som sjöngo frivola visor för en publik, som var mycket tacksam, emedan den applåderade frenetiskt. Jag kom att få min plats nåra sorkestern-, och hade således godt tillfålle att beskåda sållskapet. Damerna var ingenting att långe uppehålla sig vid — ruiner, och dertill af såmsta sla