Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1852, sida 1

get, och kanske hade min mönstring af de respektive herrarne blifvit lika flyktig, om icke jag observerat, att en af dem tycktes undvika mina blickar. Detta gjorde mig naturligtvis nyliken — men dels vände han bort silt ansigte, når min blick föll på honom, och dels var det vål just ej så lått att kånna igen folk under denna drägt — en spetsig tyrolerhatt med breda ekyggen etc. — du kånner det der — emellertid! Jag hade intet annat att göra — jag sixerade honom envist — och utan att jag från i bårian drömde derom, sramstodo dragen af Victor Pundmark, det ena efter det andra. Det blef snart ett litet uppehåll, och jag passade på att bjuda hela sållskapet — det musicerande nåmligen — på en glace eller hvad de i öfrigt behagade. I Jag fick en fullt berättigande att tråda min tyrolare tått under ögonen — han kunde ej undvika mig — han måste med ja besvara min fråga, om det icke vore löjtnant pundmark från Stockholm. Jag låt såtta tvenne glas punsch åt oss på något afstånd från de andra, och började min examen — med iakttagande af all grannlagenhet, förstås. Det år klart, att jag undvek attlåta honom