Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1852, sida 1

Våra verldsomseglare. Från chesen å sregatten Eugenie har rapport ingått dat. Guayaqvil den 27 Mars, innehållande i utdrag följande: Fregatten lemnade den 18 Mars Callao, och chefen som beslutat att under förbisegling som hastigast anlöpa Guayaqvil, inberättar: -Stråckande upp längs kusten vid mynningen af Guayaqvils rivier, upptäckte jag ett barkskepp, hvars manöver syntes mig misstånkt och besynnerlig. Det försökte först undvika fregatten, men då denna likafullt närmades, håll det ned mot henne, under Hamburgerflagg. Stiltje nödgade båda fartygen att straxt hårefter ankra. Skepparen kom då ombord, underråttade mig att ett stort fregatt-tackladt sjöröfvarefartyg uppehöll sig på kusten, sade att han i bårjan misstagit sig på fregatten och sjörösvaren och anhöll att få påråkna skydd från fregatten mot kaparen, som han numera med visshet trodde vara uppgången i rivieret. Som det led mot aftonen och stiltjen hindrade fregatten att gå till segels, utsatte jag och armerade genast båtarne samt afsånde dem uppåt rivieret, med ordres att sprida sig och söka förekomma det fartyget skulle kunna smyga sig ut under natten i det hår flere mil breda rivieret. Senare på aftonen uppsprang en liten bris, hvilken jag begagnade för att flytta fregatten så långt upp som jag vågade göra i mörkret och den kinkiga navigationen. Följande morgon i dagningen fick jag, till min stora glådje, sigte på sjöröfvaren, som likväl endast syntes till halfva undermasterne. Båtarne återkallades. E. M:s fregatt kunde likvål i anseende till stiltje, ej gå till segels förr ån kl. 1 e. m. Till min förundran låg skeppet alltjemt stilla under Amerikansk flagg, med unionen nedåt. Seglen voro lossgjorde och hångde i största oordning. Det syntes tydligt att allt icke var såsom det borde, ehuru jag på beskrifning igenkånde att fartyget var detsamma som jag sökte. Först mot