Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1852, sida 1

merande. En not i Monitören för d. 29 förklarar för salska alla rykten, som senast cirknlerat rörande kejsardömet, försäkrar att förhållandena till främmande makterna aldrig varit vånskapligare, och yttrar ingen nådvåndighet vara för handen till någon ändring i laudets nuvarande institutioner. Denna not har naturligtvis våckt mycket uppseende och utgör dagens vigtigaste händelse. RYSSLAND. Den förut omtalade kejserliga ukasen, enligt hvilken hvarje polsk adelsman vid aderton års ålder år hemfallen åt krigstjenst i ryska armåeen, år ett nytt bevis uppå, huru hårdnackadt adeln i de polskt lithaiuska provinserna hitintills motstått regeringens lockelser, som gå ut på att genom lofvande utsigter på den militåra eller civila tjenstemannabanan införlifva denna adel med den öfriga ryska. Långe har regeringen med ett slags stolt förakt åsett det polska elementets inom adeln likasom abnorma sjelfståndighet, såsom om ville man ej ens för sig sjelf tillstå, att detta element tillbakasatte de skenbara fördelarne och glansen, som åtfölja den kejserliga tjensten, för sina historiskt nationella minnen och skydde för att uppgå i ryska tjenstadeln — men slutligen ser sig dock samma regering föranlåten att med våld bryta åfven detta motstånd och det genom nåmnde ukas, i hvars inledning det heter: -det var stådse föremålet för vår önskan, att polska adeln i de vestliga guvernementerna Kowao, Wilna, Grodno, Minsk, Wolhynien, podolien och Kiew, måtte täfla med den storryska adeln af alla trosbekännelser uti att verksamt visa sin underdåniga pligtkänsla i vår segerrika hårs tjenst eller i det att den egnade sig åt civila banan. Men beklagligtvis hafva våra förhoppningar ej förverkligats, oberåknadt några sållsynta undantag, hvilka desto mer förtjena att lofvas och erkännas. Större delen af den unga adeln, som tillhör sörmögna familjer, förblir overksam och aflågsnar sig alldeles från tjensten. Dessa den sanne adelsmannens enkla pligt motstridande tånkesått kunna ej vidare tålas och derför befalle vi: 1) sånerna af ofvannåmnda guvernementers adeliga godsegare, hvilka icke bekånna sig till den ryska kyrkan och ej besitta mindre ån 100 själars förmögenhet, skola, når de uppnått 18 års ålder, skickas i tjenst, för att i armen såsom fåndrik eller junker, om de bestå examen, eller i annat fall såsom soldater med adelsråttigheter; 2) undantagna åro de, hvilka frivilligt, men mellan sitt 16:de och sitt 18:de anmäla sig till tjenst. Dessa kunna fritt vålja det regemente och vapen de önska tjena, dock ej åfven hår, utan förut bestånden examen. Derester följa ånnu 6 paragrafer, som antingen ha afseende på civiltjensten eller på de omståndigheter, under hvilka den på sådant sått till tjenst drifna adeln förblir befriad från sådant tvång. En annan förordning har utkommit, som har ett visst interesse. Framdeles skola nemligen de judiska kommuner, som ej ordentligt betalat sina kronoutskylder, stålla en fullvuxen rekryt för hvarje restans af 2000 —— SERENA EO OO ————— 4 ssommarsön— -s—— — —