Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1852, sida 1

blickar vexlades — eller råttare, hvarunder blickar sögo sig sast vid blickar — bröts först af Victor, som, ehuru åfven han domnad under förtrollningen, dock icke helt och hållet glömde att det var orått att så se på sin sySster — hvarför han raskt steg upp, och slog sig ned vid fortepianot, på hvilket han spelade upp en nationaldans för den ungerska grefvinnan — en lislig polka. Helmer, känd såsom en af Stockholms bäSta polkörer, försummade icke att inbjuda den sunga grefvinnan till en dans, som för henne måste ega ett särskildt behag, såsom erinrande om hennes fådernesland — och snart såg man det vackra paret, begge måstare i Terpsichores konst med lif och behag avänga sig i enna — om den dansas väl — graciösa ans. Derefter spelade Victor upp en vals, och det var nu tillsåälle för Axel och Sally att briljera. Men som, oaktadt luckorna vid solsidan vo10 tillskjutne, och dessutom fönstren skyddades af skugga från lummiga lönnars kronor, vårmen dock ej kunde utestångas — och den var om dagen sårdeles tryckande — så upphårde man snart att dansa, och utbytte detsta nöje emot musik, såsom mindre satigant.