Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1852, sida 1

ligheten i ett lands hufvudstad — således den i moraliskt hånseende vigtigaste, som finnes inom hela landet. Är icke en sådan person integer vitae scelerisque purus, huru kan man då fordra det af alla dem, hvilkas våktare, hvilkas domare han år, och hvilkas föresyn han borde vara? Ungberg hade således redan långt före detta bordt aflågsnas från sin stäthållareplats, eller råttare, han hade aldrig bordt komma dit; men eftersom man nu såg genom fingrarne med honom såsom brottsling emot 56te Cap. M. B., hvarföre kunde man icke åfven förläta honom att han brutit emot 40de Cap. — förutsatt att han verkligen gjort det? Hvilket ånnu har sannolikheten emot sig. Det är visserligen sant, att den som kan vara brottslig i ett, kan åfven vara det i ett annat; dock år hårvid att mårka, att det brott, sör hvilket allmånna opinionen redan långt sör detta dömt U. såsom saker, år af en helt Annan karakter ån det man nu vill påbörda honom. Af alla brott intager vål stöld det lägeta rummet, och sjelfve mördaren såger med en viss stolthet: men se, jag år åndå sinte någon tjufl— Det finnes gröfre brott ån tjufnad, men det finnes icke något lågre. Och har Ungberg begått detta det lågsta brott? Se hår hvad man derom kan såga emot och med, med ledning af referatet i Folkets Röst— det enda som får sådant ändamål står till buds, då de öfriga Stockholmtidningarne derom nämna alldeles inI tet, eller (Aftonbladet) blott såsom ett dunkelt u rygte). Se hår hvad F R. yttrar. FCGFör någon tid tillbaka inställde sig nemligen hr Ungberg hos juveleraren Hammer, med begåran att få bese några dyrbarare broscher. Att misstånka en man som br Ungberg för oredlighet, kunde naturligtvis icke falla någon in, och således ej heller hr Hammer; och han skyndade derför också att framlågga alla de båsta smycken han egde. Emellertid gjorde hr Ungberg inga uppköp, och hr Hammer lade åter, utan någon anmårkning, in sina broscher. Redan päföljde dag saknade han dock en sådan med juveler till vårde af 1,600 rdr banko, men kunde naturligtvis minst ana, att den fastnat mellan singrarne på hr Ungberg. Det skulle icke skadat, om -F. R.upplyst om, hvilken tid på dagen det var, som tillgreppet skulle hafva skett. Hade det nåmligen skett på förmiddagen eller morgonen, så skulle det vål förefalla besynnerligt, om icke herr Hammer under hela det återstående af dagen upptåckt sin förlust. En pjes på I, 600) bko gör sig lått saknad. Men herr Hammer hade icke märkt att den var borta förr ån dagen derpå (eller, såsom -F. R.uttrycker sig -redan (!) påsöljde dag-. Vidare yttrar sig F. R.Såkert skulle hellealdrig någon misstanka får denna stöld fallit på hr Ungberg, såvida icke ödet, hvilket ofta spelar en så mäktig roll här i verlden, kommit emellan och sramkallat den katastrof vi nu gå att beråtta. Redan ett par dagar efter det broschen sakuades, kom nemligen en af hr Hammers yrkesbröder hem till hr H. och begärde, att hr H. måtte hjelpa honom med ändring af en brosch, som ett fruntimmer iolemnat, men för hvilket arbete han sjelf saknade nödiga instrumenter. En af herr Hammers yrkesbröder, ja; men hvilken? Hvad behösver hans namn förtigas? Och nu kommer man till ett ganska betånkligt stålle. Man kan föreställa sig hr Hammers förvåning, heter det då han i broschen igenkände det från honom stulna smycket. För att icke i otid röja några misstankar, teg han dock försigtigtvis, samt begärde blott att få veta hvem som egde den dyrbara pjesen; och då han dervid erhöll till svar: ahustru Leffler), blef det, med kånnedom om hr Ungbergs förbållande till henne, snart klart för hr Hammer, af hvem broschen blifvit honom frånhänd, synnerligast som han ganska vål erinrade sig, att broschen saknats redan dagen efter hr Ungbergs besök, och att ingen annan ån han vid den tiden besett broschen. . ) En annan version vill veta, att icke bustru Leffler, som förut lår erbållit juveler af hr Ungberg för cirka 10,000 rår, utan en viss mamsell 8. vid kongl. theatern fått present af den stulna broschen, oeu ant då hon först antastades derföre, hon uppgaf br Ungberg som sin fångesman. Denna senare berättelse lärer också vara den råtta. (Not ur F. R.) Är denna version -den råtta, som -F. R.uttrycker sig, så förfaller ju hela den misstanka som skulle falla på Ungberg, genom inblandandet af hustru Leffler, äfvensom -F. R. oresonnemang, att det skulle blifvit klart för hr Hammer, af hvem hrosehen blifvit honom fränhänd.Och denna mamsell S. vid k. theatern,hvarför utsåttes icke hennes namn? Det är