Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1852, sida 1

fört till hennes port endast en nyfiken, förde derifrån en fiende. Victor och Anna sågo nu hvarandra mera sällan, och fullt sysselsatte, som de voro, hvar på sitt håll, med hvar sina göromål, kunde de åtminstone för ett eller annat ögonblick hafva tankar för någonting annat än hvarandra; men också, när dessa för dagen voro slutade, återkommo de med så mycket mera styrka, och, vana under många år att se hvarandra dagligen, och på hvilken stund af dagen som heldst, lät nu saknaden känna sig så mycket bittrare. Våren, kärlekens, förhoppningarnes årstid var inne, och Anna kände åter inom sitt bröst denna trängtan att få lefva midt i ringen af sina syskon, blommorna; den späda grönskan på marken lockade henne också ut mången morgonstund; men hur annorlunda var det icko emot i fordna dagar, då hon hade vid sin sida Victor, på en gång hennes lärare och hjelpare, som bar henne öfver rännilarne eller räckte benne banden, då det gällde att klättra uppför något brant berg? Också gick bon ej hå Mera Med samma trygghet som förr, ty hon Var ej mera den obemärkta flickan, som knappast någon sett och om hvilken man ingenting visste; allmänna uppmärksamheten hade blifvit rigtad på henne, och det fanns ingen siäkerbet för, att ju någon af de många, hvilka kommit inom hennes trollkrets, skulle ega nog brist på grannlagenhet att lura ut, när hon begaf sig ut på sina botaniska excursioner, och kanske på ett abehagligt sätt, öfverraska henne, just som hon påräknade att ostörd öfverlemna sig åt naturens studium. Då af flera orsaker Victor ej längre kunde vara sin systers följeslagare på dessa utflygter, och hon dock ej helt och hållet kunde afstå ifrån dem, fann hon dock ersättning i ett sällskap, som för henne var dyrbart, nämligen hennes kusins, Sallys. Mera fri än någonsin, kunde denna utan betänklighet deltaga i morgonprome