Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1852, sida 1

———— — icke tillät henne att ostördt fortsätta sin bodrägt, till förmån för sin nya omgifning. Men en, som man lättare trodde sig kunna. rå med — ty på ett eller annat sätt måste dock hämnden utkräfvas — var Victors syster Anna. Hon, en ung flicka, som bodde för sig sjelf; det var redan anledning nog att göra henne misstänkt för ett mindre ärbart lefverne; men ännu mer trodde man sig kunna påräkna stöd för sina misstankar eller hemliga angifvelser deri, att hon, på ett till det underbara gränsande sätt, botade sjukdomar, hvilka eljest ansågos obotliga. Detta kunde naturligtvis icke ske genom annat, än att hon stod i förbund med djefvulen, oen man misströstade så ledes icke helt och hållet, att få Victors syster ansedd som trollpacka. Detta lyckades också till viss grad, ja mera än de hemliga fienderne hade beräknat, ty från denna stund var Anna på sätt och vis dagens hjelte — alla ville se den vackra trollpackan, alla ville berömma sig att hafva rågat tala med henne — och så vore hennes dörrar belägrade från morgon till qväll af nyfikna, hvilka under hvarjehanda förevändningar sökte företräde. Många voro också de, som gingo derifrån i sjelfva verket förtrollade, ty svårligen kunde en ung man se henne, utan att träffas af detta öde. Detta återigen väckte jalousie hos alla, hvilka trodde sig kunna utöfva samma trolldomskonst, så att Anna, emot sin vilja, fick fiender i samma mån hon fick tillbedjare. Men efter ett par dagar, uppledsnad vid dessa besvärliga besök, beslöt Anna, på inrådan af sin vän doktor Bergfors, att bestämdt tillstänga sina dörrar för alla andra än dem, hvilka verkligt voro i behof af hennes hjelp, och infunno sig i sådant ändamål; men detta återigen väckte bitterhet hos alla dem, hvilka ej ännu fått tillfälle att se henne, och månget equipage, som