Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1852, sida 1

En utslygt i det gröna. Victor var sedan tvenne månader en välbeställd förvaltare af sin farbroders ansenliga förmögenhet, och utöfvade för öfrigt inom det Pundmarkska huset ett slaga diktatorisk myndighet. Brukspatronessan, förtretad öfver att icke längre sjelf få bålla tömmarne, hade kastat sig i armarne på en läsareprest med thy åtföljande anhang, och syntes blott hemma undantagsvis, emedan hon trifdes mycket bättre hemma hos systrarne och pbröderne, hvilka å sin sida icke försummade att insnärja henne, såsom varande en god kund, i sina nat val gick en sögen, att brukspatron Pundmark vore ruinerad, men de som närmare tittat in i korten — och lasarne äro mycket utmärkta för slughet och en naturlig instinkt att upptäcka hvarest som finnes någonting att förtjena — hade sig nogsamt bekant att det icke stod så illa till med huset som det påstods, och att det vore ett tillfälle att mjölka, som icke ofta erbjuder sig. Brukspatronessan å sin sida fann sig smickrad att kunna spela en rol bland läsarne, sedan hon spelat ut den bland de förnäma, och uraktlät icke att uppvakta sina nya själasörjare, dels med penningar, och sedan hon derpå ej vidare hade tillgång, med hvarjehanda dyrbarheter i silfver och guld. som bon omärkligt drog ifrån huset, så att Victor, som kom under fund dermed, måste hafva en sträng uppsigt öfver att ingenting vidare förskiogrades. (Fortsättning). A —