Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1852, sida 1

Den lyckliga sjukdomen, Berdttelse af J. M. Rosen, (Forts. fr. n:o 116). Fru Pundmark lemnade honom brefvet, men smög i detsamma sin mans glasögon, som lågo framför honom på bordet, ner i sin kjolsäck. Då brukspatronen räckte ut handen efter sina glasögon, voro de således borta. — Jag kunde icke förstå, sade han, jag tyckte mina glasögon lågo här nyes på stund. Har du sett till dem, min skatt? — Nej, min vän, inte har jag sett några glasögon. Kors, det var skada, jag ville så gerna att du skulle lisa vår sons bref. Men kanske skall det matta dina ögon. De se nog dunkla ut förut. Men om du vill, så skall jag läsa upp brefvet. — Tack, min gumma! jag är riktigt nyfiken att se, hvad han skrifvit. Härunder inkom Bergqvist och satte en bricka med den anbefallda frukosten framför sin husbonde. — Jag undrar, om en liten sup skulle kunna skada mig? sade han med tynande röst. — Ah det vill jag väl inte tro, heldst du är så nervsvag. Se blott, hur dina händer darra, — Ja, jag är mycket nervsvag; det kommer sig deraf, att jag har en lättretlig själ.