Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1852, sida 2

tjena penningar i Götheborg, blott man först hade ett litet kapital, som kunde lånas ut mot hög rånta. Förstår tant mig? — Jag börjar göra det. Jacques såger sig vilja bli direktör — det skall glådja hans pappa. — Jag skulle tro det. Och på det att inte farbror Jakob sjelf skall kunna kontrollera uppgiftens riktighet, så måste han sakna tillgång till sina glasögon, för annars skulle det kanske falla honom in, att sjelf låsa brefvet. — Ideen år alldeles förträsllig. skall vi få några pengar af gubben, så måste det gå till på det viset. Hvad det skal! glådja honom att se sin son tråda i sina fotspår! — Jag förmodar det. Att sörtjena penningar år åtminstone en dygd, som han skall får stå. Jag skrifver. Victor skref ett bref i ungefårligen samma syftning, som den han uppgifvit, och lemnade det åt brukspatronessan, utan att derunder såtta något namn. Det var på Sallys entrågna begåran, att gåra huset denna sista tjenst, som Victor åndrade sitt beslut, och påfann denna list, hvarigenom han trodde penningar kunna anskaffas åt Jacques, likväl under föresatts, att aldrig vidare låna sitt bitråde åt sonens vigilancer. Och i det hela var det, vid nårmare efter