Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1852, sida 2

Article Image
Styckegods. Australiens guld. Skonerten Amalia, kapten A. W. Funck, hemma i Stockholm, har under en längre tid varit sysselsatt med fraktfart i Stilla Hafvet och derunder besökt Valparaiso, San Fransisco, Sandwichsöarne samt slutligen China. Allt hade gått lyckligt och väl och tid efter annan ingingo underråttelser, hvaribland den sednaste från Hongkong för närmare ett år sedan, hvarefter ingenting vidare från fartyget afhörts. Rederiet gjorde i vanlig ordning sina anspråk gällande på utbekommande af assuransen för fartyget såsom totalt förloradt, och assuradörerne ansågo saken så klar, att de icke allenast befriade rederiet från vidare premiers erläggande, utan äfven villforo den assurerade summans lyftning, hvilket ock skedde en dag i April. Samma dag ingick bref från kapten Funck, dateradt Port Philip Melbourne den 21 Dec. 1851, hvaruti han åberopar sitt sednaste af Geelong och uppgifver, att han redan en längre tid varit sysselsatt i kustfart på Nya Holland, eller rättare på den nya guldkusten, att tilloppet af guldsökare är ofantligt samt att guldskörden motsvarar, om ej öfverträstar de meget sanguiniska förhoppningar. Så uppgifves t. ex., att flera guldsökare öfver hufvud taget kommit i besittning af 1000 pund sterlings värde i veckan, att stycken äro funna som väga ända till 20 skålp., och att i 3 tons (cirka 224 skepp. guld inkommer till Melbourne i hvarje vecka. Denna koloni exporterar redan mera guld än Kalifornien någonsin gjort. Det skepp, som öfverförde kapten Funcks bref, innehade 100,000 pund sterl. i guld. Såsom något karakteristiskt omnämner Funck, att på theatern i Adelaide uttrycker icke publiken sin belåtenhet eller beundran med att inkasta blommor på scenen, utan man inkastar i stället guld, hvilken offring med välbehag upptages af gudinnorna i Thalias tempel, Ludvig Napoleon har fått en ansenlig civillista, och de högre embetsmännens löner hafva blifvit betydligt förökade på det de skola blifva i stånd att göra betydliga utgifter och sålunda skaffa arbetarna förtjenst. Då prinsen första gången besökte den nyligen öppnade konstexpositionen köpte han för 30,000 francs taflor; ministrarne få följa hans exempel, och sålunda göra konstnärerne goda affärer. De präktiga uniformerna, som blifvit föreskrifna för de högre embetsmännen, äro likaledes anbefallte för att sätta penningar i omlopp. Sammetet till de dyrbaraste uniformerna kostar 80 francs alnen, och dessa dyra drägter kunna icke vara så mycket länge. En naturlig följd af att herrarne visa sig i sällskap i dessa rikt broderade drägter är den att också damernas toilette måste stiga i prakt, då de annars skulle stå efter för herrarna. Vid anbticken af den för det löpande året af franska presidenten dekreterade budgeten yttrade en af de deputerade ganska träffande: ÅPresidenten gör allt och vi göra — det öfriga.

19 maj 1852, sida 2

Thumbnail