Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1852, sida 1

Den lyckliga sjukdomen. Berättelse af J. M. Rosen. (Forts. fr. n:o 114). — Nå det är ju ingenting att tala om. Det kan du väl förstå, att när vi gjorde upp det der, så var det egentligen en formalitet. — Men det förödmjukar mig i alla fall att icke hafva kunnat uppfylla dessa vilkor, och så mycket mer, som utsigterna äro ganska dunkla att någonsin kunna uppfylla dem. — Låt oss icke tala om den saken. Men är du skyldig någon procentare? — Ja, ty värr! en som heter Staub, trabundra banko, som jag nu i fyra år betalt ränta på hvar tredje månad med trettio riksdaler banko, och kan ändå skatta mig lycklig att icke ha blifvit lagsökt. — Ettbundratjugu banko i ränta om året, det är ju alldeles förskräckligt. Men hur kom det till, det der? Du påminner dig ju att jag känner herr Staub. — Det kom så till, att jag skrifvit på borgen för en god vän, som dog och lemnade saken ouppgjord, samt ingenting efter sig. — Nå, men bror Jacob, är du skyldig honom någonting, då? — Icke ett runstycke, och skattar mig lycklig att