Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1852, sida 1

— villervalla! det var ju souper hos farbrors? — Ja men — först så strök thekopparne, så lampan och pragtverkena, sen kom en satrap och slog sönder portefianot, och så gjorde brukspatron sjelf ända med hvad som fans qvar. — Jag har litet svårt att förstå dig, kära Bergqvist, men gåtan blir väl upplöst när jag sjelf kommer. Farväl med dig derföre så länge. Bergqvist gick, och Victor begaf sig till farbror Jacobs, der han inträffade på samma gång, som doktor Bergfors. — Tack för i går, sade doktorn, i det de följdes åt uppför trappan; jag kan undra hur det egentligen står till — Bergqvists uppgifter kunde jag ej bli slug på. — Icke jag heller, svarade Victor; han påstod att farbror Jacob fått koller, men det lät verkligen gom min kära Bergqvist fått det sjelf. Brukspatronessan kom emot dem med utslaget hår och barmen knappast skyld af en smutsig halsduk. — Hur står här till? sade doktor Bergfors, kusin ser så upprörd ut. — Ack, jag är så alternerad, min man ... — Hvad är åt er man? En sådan uppståndelse! — Hvad har ni att beklaga er öfver? en uppståndelse — Hvad skall folket säga? . — Någonting ovanligt måste ha inträffat, Har er man gått miste om taburetten ? — Om tredje rätten! nej, om alla. Tänk, kusin, det fasligaste man kan tänka sig. — Nå? — Min man har fått ville stut. (Fortsättning.) AA