Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1852, sida 1

min kära W. i höften, så att han visst blir osärdig för hela sin tid, så vida han inte stryker med. Emellertid finner du hur omåjligt det år för mig att stanna qvar i landet, och derföre hoppas jag mina fåråldrar åro så sörnuftiga och skicka mig nådiga respenningar. Emellertid kom det hår satans olågligt, för jag håll just på att kurtisera upp den der flickan med halfva millionen, som mamma rekommenderade mig; men stor sak, jag råkar vål henne en annan gång, eller tråffar jag på någon annan som har en half million, kanske en hel, hvilket vore så mycket styfvare. Hvad du emellertid kan såga mamma, år att jag år så godt som förlofvad med den der flickan, för det stårker krediten, men såg inte att jag har sagdt det, för då tror man det kanske inte, utan såg att du hört det — rygtesvis eller hur du vill — och nu litar jag fallkomligt på dig. Det var sannt, nu har jag fått ett bref till ifrån Cecile, jag menar menniskan år alldeles galen. Hon såger att hon går inte annat ån gråter — hvad fan kan jag hjelpa det — och så såger hon att hon vill ta lifvet af sig, — för hon skåms så grufveligt — det år,nu vål bara prat, och hon lugnar sig väl. Ar det att göra så mycket våsen af, att jag förfört henne? Hade jag inte gjort det, så hade väl någon annan — men