ljungbeväxta sandhedar, i rät linea till Forssa qvarn, der jernvågslinean ungefår 100 olnar osvanför fallet skulle gå öfver den såkallade Nordån, samt utefter backsluttningen midt för Forssa och öfver landsvägen ungefär 100 alnar såder om Ramberget; derifrån i råt linea till Björketorps kyrka åfver några mindre dalgångar och till större delen odlad mark, samt Öfver heden på södra sidan om kyrkan rakt förbi hemmanet Gråsryd och vidare i backsluttningen norr om Lönnekulla till landsvagen midtsör torpet Fåfångan, der en stenbunden grusbacke genomgräsves till 14 å 16 fots djup; derilrån till Gingsjön. hvars norra strand, bestående mest af låglåndt stenbunden ljungmark. åöljes till nordligaste viken af sjön, der linean skulle gå öfver viken och sedan vidare åtfölja stranden äf Sjön, som häf består af höga branta berg, så att Språngningar och uppmurningar utmed sjön blifva nödvändiga på en långd af nåra 1000 alnar, till nordvestra viken af sjön; derifrän öfver stenbunden och något kuperad utmark till östra ändan af öfra Ingsjön, hvars södra strand, bestäende af stenbunden mot sjön sluttande mark, åtföljes till Ingsereds Os och genom dalgången till nedra Ingsjön, hvarest likaledes södra stranden åtföljes till Lindome Os; derisrån i dalgången utmed vattendraget förbi hemmanet 2 2 ; Skärgårde öfver ängsmeark. samt på norra sidan om vattendraget, tått derutmed, genom dalgången till Hållsåkra by i Lindome socken, hvarifrån linean drages öfver maderna till knipered, samt vidare förbi hemmanet Dettagården, der en sandås måste genomskåras, och till landsvägen emellan Götheborg och Kongsbacka vid såkallade landamärket eller skillnaden emellan Götheborgs och Hallands lån, der åfven en mindre sandås genomgråfves. Derifrån går linean i mera nordvestlig rigtning genom dalgången ungefår 500 alnar söder om torpet Risbacken, i backsluttningen tått förbi hemmanet Lifvered och i dalen emellan Kollereds kyrka och Wommedala by; sedermera utmed landsvägen förbi Mölndal till Götheborg, på hvilken sistnåmnda del af linean, såsom gående öfver åker och ång af sårdeles jemn beskaffenhet, inga lokala hinder för en jernvågsanlåggning förekomma. Den hår ofvan angifna linea synes mig vara den fördelaktigaste, för att icke såga den enda möjliga, att följa vid en jernvågsanlåggning emellan Borås och Götheborg, och för en landsvågs anlåggning låmpar den sig sårdeles vål. Hela linean utefter år god tillgång på grus och sten, och doceringen på de svåraste stållen icke större ån att den, med behörigt iakttagande af böjningar och sånkningar samt de öfriga omständigheter, hvartill lokalförhållandena föranleda, lått bör kunna reduceras till högst 1 på 50. Afståndet mellan Borås och Götheborg utgör ofvanbeskrifne våg 64:dels mil. Hvad kostnaden får ifrågasatte jernvågsanlåggningen vidkommer, kan jag, såsom icke förfaren i dylika beråknigar, derom icke lemna något yttrande, men då lokalen år sårdeles jemn och vålbelågen, samt betydligare bergsprångningsarbeten på endast få stållen förekomma, synes den mig böra blifva jemsörelsevis billig nog. Utom denna linea har jag äfven undersökt södra sidan af Wiaredsjön och en föreslagen linea från Fläskjum öfver Bollebygd, Randvala, Hindås, Herryda, Landvetter och Örgryte till Götheborg, men funnit alltför många svårig heter, för att en jernvågslinea i denna rigtning, utan oerhörda kostnader, skulle kunna tilvågabringas. Borås den 27 April 1852. J. A. Bergstedt, Ingenior.