Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1852, sida 2

dessa tre röster heldst lyssnade till Helmers. Hon hade blott sett honom en enda gång förut — han hade då burit sig temligen tasatt åt — men hon hade hårt brodern beskrifva honom som en munter och treslig sållskapskarl, kanske var det detta som gjordet. Anna kunde icke urskilja hvad som deruppe sades, eller hvad man skrattade åt — emellertid var skrattet stundom så hjertligt, att hon ej kunde låta bli att skratta med — och alla sorgsna tankar vvro försvunna. Sedan Anna klådt sina syskon, hvilket icke gick så lått, emedan de hade så svårt att stå still, utan hoppade och ville ideligen i glådjen omfamna sin syster — gick hon bakom en skårm, för att klåda sig sjelf. Det var bakom denna afstångning som Anna hade sin sångkammare, sin toilette, sitt bibliothek, sitt allt. Vål skulle kanske en eller annan nyfiken gerna vilja kasta en blick bakom denna skårm, I der Anna står i underkjorteln och kammar sitt långa, skåna hår, som råcker henne ånda ned till knåvecket, men det blir nu alldeles inte utaf, och vi låta henne i fred fullborda sin toilette, hvilken hennes lilla spegel såger henne år rått lyckad, så enkel den var. (Forts.) AA — —