Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1852, sida 1

Professor llagbergs debut på den politiska banan. I. Man har uppriktigt beklagat, och man har icke mindre hjertligt belett de af våra akademici, som sör ett par månader sedan upptrådde såsom högtidstalare i anledning af den riksvigtiga tilldragelsen att konungahuset blifvit fördkadt med en — prinsessa; man beklagade dem för den tidsförlust och möda de måste hafva underkastat sig för hopskrufvandet af vidlyftiga lofqvåden öfver en dylik håndelse, och man gjorde sig lustig dfver våra småstadslårdes fjesk och barnsliga upptåg; men det var måhånda icke rått gjordt. Ty de som, med anspråk på högre bildning, kunna, i en tid, som erbjuder så många rika och vårdiga åmnen för den tånkande mannens hela uppmärksamhet, såtta sig ned till ett så lumpet frasmakeri, äro väl att åmka, men icke att beklaga; och då man ser de värda talarne, i sin förlågenhet att sinna något, som kunde gifva intresse åt det höga åmnet, predika den blinda lydnadens låror och absolutismens nådvåndighet, måste man finna detta sollennitetsvåsende vid våra akademier icke blott löjligt, utan åfven i håg grad förkastligt och skadligt. Dessa reflexioner hafva nårmast blifvit föranledda af några utdrag ur professor Hagbergs tal i Lund på den s. k. Eugeniadagen