mm —— — ——— —— — — ej, dock säst ade han derpå blickar, uttryckande en slegmatisk likgiltighet, hvilken man ansåg lugnande — och sedan detta åmne var vål uttömdt, och man ej vidare visste hvad man skulle tala om — var tiden inne får magister Hultgren att framtaga sin Petrarca-. Med ett tålamod värdigt kristna, afhörde sållskapet första sången, och skalden hade nyss börjat den andra, då ett ovanligt buller hördes från tamburen. Det var röster som tvistade; magistern vånde sig otåligt om, och brukspatronen gjorde sig beredd att gå ut för att esterhöra hvad som stod på, då man hörde Bergqvists råst: — Håll honom ni så långe, så skall jag gå in och såga till åndå, och kommen i dörren, tillade han: det år en tokig bonde, som nödvändigt vill göra patron present af en ost. — En attrapp. en attrapp, skreko flere på en gång, glada öfver denna lilla diversion, och då detta var mer ån sannolikt, heldst det var julafton, så fick Bergqvist befallning att låta bonden komma in. Bonden, klådd i skinnpels och dito byxor, tycktes vara betydligt beskånkt, och bar verkligen under armen en ofantlig ost. Kommen fram i salongen, stannade bonden och kastade på sällskapet en mönstrande blick,