Visserligen år Rosenii ådagalaggda förhållande, sedt säväl från moralisk som juridisk synpunkt i högsta måtto klandervärdt och förtjenar derföre sitt lagliga straff; men det har åfven blifvit utredt af alla de omståndigheter, som ransakningen bragt i dager, att gossen år ett ytterst vanartigt och moraliskt förderfvadt barn, som icke allenast bör allvarligt agas för sitt bedrågliga handlingssått mot mor-modern, utan älven skiljas från henne, hvilken, enligt allmänna omdåmet, saknar de egenskaper som fordras, för att ombilda en dylik natur till en hederlig och duglig medlem i samhållet. . En fransk sjökapten, Biban, förande skonerten Silva, var i går uppkallad till poliskammaren, för det han, ehuru serskilde gånger varnad, och om påföljden underrättad, låtit bestryka sitt fartyg med tjära under gudstjensten å sistlidne Böndag. Vid pårop af målet tillstädeskom Bihan och erkånde förseelsen, men ville ursåkta sig dermed, att han vore fråmling och således icke kånde till landets lagar; och då han gjordes uppmårksam derpå, att han förut erhållit varningar, Så förnekade han sådant helt och hållet. Vittnen shökges emellertid och bestyrkte förhållandet i afseende å varningarne, i följd hvaraf Bihan fålldes till 3 rdr 16 sk. bko böter. Monsieur Biban hårom af tolken underråttad, blef nu mäkta vred och under hästiga demonstrationer forklarade han, att han alldeles icke ville betala böterne. Poliskammaren beslöt då, att i skritvelse till vederbörande begära passsörbud för fartyget intill dess kaptenen betalt. . — Till poliskammaren inlemnades i går en så lydande rapport: skepparen Sven Abrahamsson från Timmerhult, Torps socken på Oroust, har sistlidne gårdag med bitråde af förre skepparen Martin Andersson från Idet i Myckleby socken på Oroust och timmermannen Andreas Svensson från Lilla Edet med våld bemåktigat sig galeasen Juliava, liggande vid Sånkvarfvet och hvilken galeas föres af skepparen Samuel Boström från Carlstad, hvarå han, enligt kontrakt med korrespondentredaren för fartyget hr vågmåstaren Carl Fredrik Lundell i Carlstad, blifvit antagen till befålhafvare. Abrahamsson hade derefter satt fartyget på grund nåra det stålle hvarest detsamma låg, och genom hvilken oskicklig manöver flere trossar sprungit sönder och förstörts; föregifvande Abrahamsson orsaken till detta sitt lika djerfva som olagliga tilltag vara, att han skall åga 4:del i skutan och af sådan anledning förmodade sig beråttigad å densamma ensamt föra befålet. Med anledning häraf hade såväl skeppare Abrahamsson och de honom vid våldets utförande behjelplige personer, som skeppare Boström och dennes besättning blifvit uppkallade till polisförhör, hvartill de i går infunno sig. Skeppare Abrahamsson fick först förklara sig, hvilken förklaring i korthet innehöll, att då han, som, enl. föreviste handlingar, vore egare af en fjerdedel i galeasen Juliana om 43 svåra lästers drägtighet, på framstäld begäran, att blifva antagen till befälhafvare i nämnde galeas, från handlanderne Plate och Koch i Wenersborg, hvilka tillsammans ega en fjerdedel i fartyget, erhållit en från vågmästare Lundell till Plate aflåten skrifvelse, hvari denne förklarat, att ehuru han icke kände Abrahamsson och han redan antagit Boström som skeppare, så vore han på Plates rekommendation icke emot att äfven lemna befälet till Abrahamsson, så framt likväl Abrahamsson med Boström i godo derom kunde öfverenskomma och Abrahamsson skaffa Boström annat farsyg; så hade han af sådant skäl satt sig i besittning af fartyget. Han förnekade ock att dervid gått våldsamt till väga, och trodde sig såsom delägare i fartyget ha obestridlig rätt till chefsplatsen. Såväl Boström som hela besättningen och en annan skeppare intygade deremot att Abrahamsson med våld bemäktigat sig befälet å galeasen, sålunda, att han jemte trenne man kommit roende från yttersidan af gaJeasen, hvilken då ännu låg fastgjord vid Jernvågen färdig att gå ned till Rödasten, der ett större parti spannemål skulle intagas; att sedan de stigit ombord, hade Abrahamsson genast gått fram till Boström som då stod vid rodret, och under yttrande: nu är det jag som kommenderar här, flera gånger knuffat till Boström, så att han fallit mot relingen, och derefter tagit rodret från honom, att Martin Andersson dels hotat Boström och besättningen med stryk och dels spänt efter den förre, då han gått ned i kajutan efter sin plånbok och skeppsdokumenter samt att slutligen Abrahamsson kört Boström i land. I följd af detta tumult hade fartyget,som var under manöver, fallit ur kursen ned på grund, der det blef stående och då Abrahamsson skolat varpa upp det i rännan, hade flera trossar sprungit och förstörts. Sedan Boström hunnit få nödig polishandräckning, hade han återtagit sitt befäl och usurpatorn i sin ordning blifvit körd från fartyget. Fartyget ligger nu vid Rödasten, för att intaga spanmålslast. Skeppare Boström anhöll härefter att målet icke måtte blifva remitteradt till vederbörlig domstol, emedan hans tid icke medgaf något uppehåll här i staden; men förbehöll fartygets korrespondent-redare öppen rätt att, om han dertill funne sig befogad, få väcka åtal mot ej mindre Abrahamsson än äfven dem som varit honom behjelplige att våldsgerningen utföra, hvarförutan han ock begärde att få polisbevakning ombord, under sitt vistande härstädes. Poliskammaren villfor hans framställning och beoråArade mnaliakanaetanal Äattågan att a Juliana hålla vakt