uppstå, huruvida det icke åndå kunde vara en attrapp. hvarsöre osten synades på alla sidor för att upptåcka om der icke fanns någon remna, antydande ett lock med kavitet innanför; man rullade den, för att höra om det icke skramlade innanför — man lyftade den — det var icke någon lått sak, ty den vågde sina goda två pund — men då man med allt detta icke kom till något resultat, så var ingen annan råd ån att skicka ut efter en köksknif, och med van hand företog brukspatronen sjelf disektionen — utan äsyftad framgång likvål, ty hvar han skar och hur han skar, kom ingenting i dagen annat ån ost, förtråfflig visserligen såsom sådan; men dock icke af det vårde, att den kunde ersåtta den genom densamma uppkomna skadan. Och denna var numera icke obetydlig, om man inråknar theservicen, pragtverken och mattan. Visserligen skulle brukspatronen låtsas som han betraktade alltsammans som en bagatell-, men inom sig var han i ett fullkomligt raseri, som blott behåfde ett tillfålle att bryta ut. (Forts.) h TT nn onanera ——