Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1852, sida 1

huit: åro de putsveg, Det år derföre också, som jag heldre talar ån skrilver. — Jag återigen, når jag skall till att skrifva, så år det alldeles som — ja jag kan inte såga hur det år — det år någonting besynnerligt — jag skår upp den ena pennan ester den andra — men ibland år pennknisven sör slå, ibland år blåcket får tjockt eller papperet för stråft — så blir jag arg och slånger alltsammans åt helfvete — men så lugnar jag mig igen och såtter mig och tånker, och ju mera jag tånker, ju vimmelkantigare blir jag — det år precist som jag vore full. — Inspiration, svårfar, inspiration. Låt förtusan inte afskråcka sig, utan skrif bara på i sådana ögonblick. — Jag skall så göra, jag skall så göra. Jag har just i faggorna ett memorial om uppsostringsvåsendet, med afseende på det konsistoturiella statsskicket. — Konstitutionella, menar svårfar. . Konstistutionella, ja. Det år ett förbannadt ord att få fram. -— Stafva bara långsamt några gånger för sig sjelf: kon-sti — ? — Kon-sti — ja konstigt år det, och det har vål fått namnet derutaf. Men inte år det så konstigt åndå, som ett annat satans ord.