Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1852, sida 1

Utvandringarne. III. Det år nedslående, att landet, efter en nåra fyratioårig fred, skall vara så utarmadt, att det ej sörmår att nåra sina idoga söner; men når nu en gång så år, att dessa måste för alltid skilja sig ifrån en moder, som bittert skall sörja dem, så skulle dock smårtan af skiljsmessans ögonblick betydligt mildras, om det funnes utsigter för de beklagansvårde, att på en fremmande jord bereda sig ett åde, mindre hårdt ån det de hade att kåmpa emot hår hemma. Att utvandrarne sjelfve inbördes råcka hvarandra en hjelpsam hand, år hvad man våntar, och hvad som nåstan faller sig mest naturligt. Man har sett ett vackert exempel derpå helt nyligen från Norge. ChristianiaPosten-sör den 28 April beråttar nämligen om de starkt tilltagande utvandringarne, och förekommer deribland söljande: -Man har beråttat oss, att slera af de passagerare, hvilka asgingo med -Christiane, voro mycket sattiga, somliga till den grad, att de icke kunde betala för öfversarten, men att några af de mera sörmögna visat den sållsynta generositeten, att dels sörsträcka dessa med det bristande, dels till och med låna dem ganska betydliga summor emot endast muntliga löften om återbetalning. så snart de i Amerika sörtjent så mycket, att de blesve i stånd dertill.Detta år visserligen ett vackert exempel att följa, men dels kan en sådan efterföljd ej I