Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1852, sida 1

syperbare kongl. sekter, visade sig aldrig utan glachandskar, ansåg sig ega genialiskt utseende, bar håret i lockar kring axlarne, hällade gerna hufvudet litet på sned, och trodde sig af Apollo och Gracerna utsedd att vara det sjelfskrifna målet för damernas ömma blickar. I förnamn skref han sig Arthur Esaias (han var annars kristnad till Anders Esaias), och att han kommit att få namnet Esaias höll han före icke vara en slump, utan innefattade det en spådom om att han borde bli en poetisk storhet. Han hade för öfrigt ingenting annat emot sig sjelf, ån att han var son till en hyrkusk, och med förtvislan förnam han att hans heraldiska kunskaper voro otillråckliga att upplysa honom och verlden om, att de största mån hårstammade från hyrkuskar. Bland sina kamrater i Upsala var han kånd under namnet Elise, hvilket han fått just derigenom, att han alltid berömde sig af att heta Esaias, ty en och annan tyckte då redan, att det vål kunde gå an med Elisa, den store profetens kammartjenares, namn, och från Elisa till Elise år ju blott ett steg. Emedlertid strålade nu Arthur Esaias Hultgren i hela glansen al sin poetiska åra, hans poem, betrarca-, hade blifvit tryckt, tidningarnes spalter svigtade under loford deröfver, författaren belägrades af sörläåggare, som icke