Den lyckliga sjukdomen. Beråttelse af J. M. Rosen. (Forts. fr. n:o 106). — Jag tror, du hänar olyckanl svarade Helmer skämtande. Det var en alldeles delikat lefverkorf det här. — Nå ån den hår oxmärgen då! och kalshjernan! Vet du, Jag år rädd, vi få lof att kosta på oss engelsk porter. — Det kommer att kosta dig artigt det hår. — Tånk inte på det, ty det står aptiten. Det år dessutom inte jul mer ån en gång om året, det vill såga, man får inte gratifikationer mer ån en gång om året. — Det borde man egentligen få dagligen. Men hör du, det går vål åt bra med pengar för dig till julklappar, dig, som har så många syskon? — Åh, kan inte såga; det år en gammal Ofverenskommelse, att vi inte ger annat ån bagateller. Jag tänker just i dag göra mina uppköp, om du har lust att följa med.