Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1852, sida 1

— Det år många, som finna honom besynnerlig; men för min del kan jag ej finna del. Hvad år det får besynnerligt uti, att icke vilja ta emot någon titel eller orden? Imedlertid går han nu, i anseende till denna sin envishet — om man annars får kalla det så — kanske miste om ett godt hus. — Hvilket då? — Min farbrors. De finna det alltför simpelt att ha en huslåkare, som endast kallas doktor, och spekulera på en, som har medicinalråds rang, heder och vårdighet. — Så narraktigt! och endast får den orsaken fundera de på att göra sig af med honom? — Kanske bidrar det något, att han icke krusar tillråckligt; och om jag inte mycket misstager mig, tycka de illa vara, att han heldre tillbringar julaftnarne hos oss ån hos dem, ty han år alltid bjuden på begge stållena. De kunna icke begripa, hur han vill vara hos oss, når hån kan få vara hos dem. — Vaserra tre! jag skulle göra alldeles på samma sått. — Och med skål, heldst de ha får sed att bjuda tillsammans en mångd menniskor, som hvarken interessera sig för dem eller för hvarandra. Det måste naturligtvis bli stelt, tråkigt och kallt; och de dyrbara julklapparne