Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1852, sida 2

— Men det var knäveln, bvad du har kallt hår inne! anmårkte Victor och kastade en blick omkring sig i detta rum, der uppmårksamheten knappast fåstades af annat ån det midt på golfvet stående stafliet och några mer eller mindre fullåndade taslor och croquier på väggarne och hår och der i vråarne. Möbler fanns nåstan alls inga, med undantag af den något skrala soffa, hvarpä artisten låg, Ofverhöljd af en durchsigtig filt och derofvanuppå en gammal kapprock, tvenne stolar, hvaraf en brukbar, och ett slags bord. — Du tycker, det år svalt hår inne, sade Helmer; men det år vål inte förbannadt underligt, når hår inte vari eldadt på åtta dar. -För böfveln! då år det tid på att sätta in en brasa. Jag skall ropa på gumman. — Nej, för tusan! gör inte det. Jag år bara glad, om jag slipper se henne, och får nervattack hvar gång det tar i låset, för jag tror, att det år hon. — Hon, som alltid kallar dig sin beskedlige herre!s Hon måste således ha åndrat om natur. — Ingen konst att få hederstitel af beskedlig, så långe man har pengar; men du vet sjelf, att sådana på en tid varit sållsynta hos mig, sedan jag afsade mig mina lektioner, får