Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1852, sida 2

Salon. Markisen af Watersord. Henry de-la-Poer-Beressord, å:dje markis af Waterford, hvilken för några år sedan våckte sådant uppseende för sina åfventyr, tillhör en af de åldsta engelska landtadelsfamiljerna, (the Gentry), hvilken, ursprungligen normandisk, tagit sig sitt namn efter det urgamla herresåtet Bereford eller Beresford i Staffordshire. Tristram Beressord, som under Jacob I i egenskap af agent för Londoner-sållskapet för provinsen Ulsters kolonisering gick till Irland, nedsatte sig derstådes vid Coleraine i grefskapet Londonderry. Hans son Tristram B. var medlem ef irlåndska parlamentet och gjordes 1665 till baronet. Den 4:de baronetten, hans sonsons son, sir Marcus Beresford, förmålde sig med Katharina de la Poer, enda dotter och arfvinge till James, earl af Tyrone och baron de la Poer, och blef till följe deraf 1720 upphåjd till irlåndsk pår med titel af baron Beresford till Beresford och viscount Tyrone samt blef efter svårsadrens död earl af Tyrone. Hans äldste son, George, årfde 1763 sin fars titlar och blef 1789 upphöjd till markis af Waterford. George hade 2ne söner, Charles, hans eftertrådare i påriet, och John George, som, född 1773, egnade sig åt kyrkans tjenst och redan 1806 vid 33 års ålder var biskop af Cork och för närvarande år erkebiskop af af Armagh och lord primas af Irland. Dessutom hade han en naturlig son, William Carr, som blifvit den berömdaste af hela familjen. Det år nemligen den celebre fåltmarskalken Beresford, som förvårfvat sig sådan namnkunnighet i kriget emot Napoleon på pyreneiska nalfön samt för de tjenster han gjort portugisiska kronan blifvit upphöjd till hertig af Elvas i Portugal. Han år äfven storbritannisk pår under titel af viscount Beresford och parlamentet har 1814 tilldelat honom och hans 2ne närmaste eftertrådare i påriet en årlig pension af 2000 K. Den nuv. markisen af Waterford, son af den 2:dre markisen och alltså brorson till erkebiskopen af Armagh samt fåltmarskalken Beresford, år född 1811, eftertrådde sin fader 1826 och gifte sig 1842 med 2:dra dottern af lord Stuart de Rothsay, engelsk ambassadör i Petersburg. Han eger mycket vidsträckta besittningar i landskapet Waterford i Irland jemnte en icke obetydlig egendom i Northumberland i England. Före 1835 ansågs han åga en årlig inkomst af 250,900 E, men sedan dess hafva, till följe af flera samverkande omståndigheter, hans inkomster betydligt minskats, ehuru han ännu år en af de rikaste egendomsherrar i Irland. Godhjertad, gladlynt, välgörande, modig och utrustad med en betydlig fysisk styrka, år markisen i Irland mycket vårderad och afhållen i synnerhet af af det lågre folket. Hans håg för åfventyr och espieglerier, hvarigenom han förvärfvat sig europeisk ryktbarhet, har dock nåstan totalt försvunnit efter hans giftermål. Han år numera en förståndig åkta man. Före denna period gick nåstan ingen dag förbi, som han icke genom sina egenheter gaf anledning till någon anekdot, och se hår en och annan, Som den franske touristen Ren de Rovigo besrättar från sin resa i Irland: 6 C—y—w —