Den lyckliga sjukdomen. Beråttelse af J. M. Rosen, (Forts. fr. n:o 103). Brukspatronen drog en suck, så djup och stark, att det liknade ljudet af ett rytande lejon, hvarvid han blifvit liknad af sin kåra hålft, och lemnade henne den begårda summan, hvarföre han blef belönad med en kyss, hvilken icke torde ha smakat så alldeles väl, ty omedelbarligen deruppå torkade sig brukspatron om munnen med afviga nåfven. Jacques hulda mor hastade att slå in penningarne i brefvet, hvilket genast lemnades till Bergqvist för att båras på posten och förses med rekommendation., Sedan Bergqvist vål aflågsnat sig, kom bruksPatronens pråfning numro 2 Brukspatronessan suckade. — Hvad suckar du för, mitt hjerta? — Ah för det jag tänker på alla de stora utgifter, som åro nådvåndiga till jul, i synnerhet i ett rikt hus.