Salon. Ett åfrentyr i Australiens öknar. (Af löjtnant Edenborough.) Då jag för några år sedan uppslagit min bydda i öknarna vid Maneru i Nya Sydwales, 300 engelska mil från Sidney, var det min innerligaste Önskan att tränga djupare in i landet och der få upplesva några åf. ventyr ibland dervarande vildar, hvilka anse hvarje hvit för sin fiende. Ea officer vid sjerde regimentet, hvilken hyste samma Önskan som jag, förenade sig med mig. Vi läto hemta våra kringströfvande hästar, och vid solens uppgång, en qvalmig dag, begåfvo vi oss åstad. Läsaren får nu tånka sig två unga mån af ett vildt och oförskråckt utseende till håst, med ett bylte bakom sig, bestående af ett ylletåcke, hvari en enda skjorta, ett par strumpor och tåg att binda hästarne med voro invirade; dessa unga mån voro dessutom hvardera bevåpnade med ett par pålitliga pistoler och en bössa, hvilken, lik kavalleristernas karbiner var fastgjord vid sadeln, jämnte patroner, flintor, Så mycket thå, socker och bränvin, som behöfdes för uppnåendet af närmaste koloni. Något oxkött och kalla grefvar eller dampers hade vi medtagit till vår resa, som vål kunde råknas till 500 engelska mil, och med detta förråd, jämnte det villbråd som vi under vågen kunde skjuta, skulle vi lifnåra oss. Vidare hade vi ett par kokkärl af jernbleck med oss. Så utrustade redo vi genom detta distrikts vidstråckta, bördiga slåtter, en trakt, som måste hånrycka hvarje vån af vackra landskaper; ty de aslägsna, subbetäckta, till utseendet nakna bergen, som höja sig Öfver den ofantliga urskogen vid deras fot, de kringströfvande, talrika hjordarna af halfvild hornboskap, samt hår och der en ensam fåraherde, vaktande sin hjord, erbjöd en mycket romantisk tasla. Vår våg slingrade sig genom bergoch klipp-klyftor, der skaror af vipor med skarpa skrik slögo omkring oss, samt då och då en örn, majeståtiskt vaggade sig i luften högt öfver våra hufvuden och derigenom tillkånnagaf för oss, att något störtadt djur måtte ligga i grannskapet. Vid middagstiden kommo vwi till en mycket farlig skogsström, kallad Snösloden, som, genom sina djupa hålor och de tråd, hvilka nedsköljas af dess böljor, blitvit mången djerf resandes graf. Redan många hafva förlorat lifvet, når de hafva varit oförsigtige vid fårdandet Öfver denna flod och kommit ut på djupa stållen eller invecklat sig i de simmande trådmassorna. Då vi anlånde till floden, funno vi den uppsvåld ända till öfversta kanten af den höga stranden oh en våldsam ström; ty hettan denna dag hade smält snön på bergspetsarna och utomordentligt Ökat vattenmassan. Utmattade af resan och vårman togo vi sadlar och packningar af våra håstar, samt tjudrade dem i det gröna gråset vid flodbrådden, der de hade rikligt bete; derpå uppgjorde vi eld för att bereda vårt thå, som med oxkött och dampers utgjorde en tarflig måltid, men som förtärdes af oss med frossares appetit. Vid ett glas brånvin blandadt med vatten, samt med den rökande pipan höllo vi derpå krigsråd angående vår nya march-route och beslöto att bryta upp genast, för att om möjligt redan före solens nedgång binna bergen, dem vi sågo på afstånd, och der vi åmnade slå vårt nattlåger. Snart sutto vi åter upp, sporrade våra hästar ut i skogsströmmen och nådde, uton annan olågenhet ån att blifva genomblöta, andra stranden. Emedan ej eller der syntes någon slags våg, den vi kunnat följa, måste vi råtta oss efter kompas