nes;Yderjåmnte undersökte vi väral vapen och sunno dem, i trotts af vårt bad, i behörig ordning; ty hår, hvarest vilda och farliga urinnevånare uppehålla sig måste vi vara förberedda på ett anfall. Efter en besvårlig ridt Ofver en mycket ojemn mark, uppnådde vi strax efter solens nedgång spetsen af ett berg, der vi beslöto att tillbringa natten; vi hade då ridit omkring 50 engelska mil. . N Efter en hastig frukost fortsatte vi vr fård uppåt berget, der den upptinande snön gjorde resan högst besvärlig, och kommo sälunda till den punkt, der vi skulle fårdas utför igen. Men der såg det så farligt och fruktansvårdt ut, att vi stodo i begrepp att vånda om, men fattade ändtligen mod att fortsåtta vår kosa och gå hvarje fara till mötes. Vi stego af, drefvo hastarne utför berget och gledo sjelfva, till hålften liggande, till hälsten sittande, utför en sluttning af 45 graders vinkel och 400 fots djup, hvarvid vi också ernöllo flera blånader och våra håstar sårades. Derpå stego vi åter till håst och redo tysta framåt genom den tåta småskogen; ty en kånsla af ensamhet tycktes bafva fattat oss vid tanken på huru långt vi voro aflågsnade från civiliserade menniskor, och att vi med hvarje steg nårmade oss våra fruktansvårda flender. Men snart försvann denna obehagliga känsla och lemnade rum för vår naturliga munterhet, så att vi skrattande, sjungande och skåmtande redo vidare, hvarigenom också vågen förekom oss kortare än den verkligen var. Vid en bäck sunno vi flockar af vilda svanor och ånder, af hvilka senare vi sköto några, för att åka vårt rioga munförråd. Då vi vid middagstiden gjort ballt, stekte vi och förtårde dem med vålbehag. Vi hoppades ånnu att före skymningen kunna komma öfver den vackra floden Murrumbedschi och träffade på vågen Git flera hjordar af Kånguruhs?), hvilka, förskräckta af de fråmmande varelserna på deras gebit, hastigt ilade bort och med sina putslustiga språng mycket roade oss. På denna våg plågades vi mycket af en mångd vilda hundar (en Schakal-art), hvilka följde oss tätare i hälarne, ån vi önskade, till dess min kamrat sköt ihjel deras anförare; detta antogo de öfriga troligen som en vink om att vi ej sårdeles mycket tyckte om deras sållskap, ty de smögo sig snart bort. Papegojor, Kakaduer och Vaktlar sågo vi i mängd, och hvarhellst vi stötte på ett tråsk, var det nåstan betåckt med vildånder, stundom åfven med svarta svanor samt med utmärkt vackra bergsoch skogs-ånder. Vår fård gick igenom den oåndliga urskogen af gummitråd (en art Mimosa); ty i Australien ser vandraren på stråckor af flera hundra engelska mil nåstan endast detta tråd och stundom jernvedstrådet, båda slagen alltid gröna, eller rättare sagdt, alltid bruna, bvarigenom det eljest så vackra landet på många stållen blir mycket enformigt. Vi redo emellertid stundom genom ganska bördiga trakter, betåckta med yppigt grås, stråckor af nåra en engelsk mils bredd, der bjordar af vild hornboskap uppehöllo sig, och hvilka i häftigaste galopp ilade bort, når de hörde oss komma. Vid solens nedgång anlånde vi till stranden af Murrumbidschi, hvilken flod, liksom alla dem vi passerat — och de voro icke få — var högt uppsvålld. Emedan våra håstar voro mycket utmattade af den långa resan, omkring 60 engelska mil, ville vi icke somma afton fara Öfver floden; ty den var bred, farlig och bade en stark ström, utan vi höllo det för mera rådligt, att en af oss samm öfver till andra stranden, för att uppsöka ett stålle, der hästarne kunde landstiga följande morgon. Vi drogo derför lott om hvem som skulle bli simmare, och lotten träffade mig. Jag måste aostränga alla mina krafter och likväl förde mig strömmen omkring 150 alnar längre ned; men slutligen fann jag en landstigningsplats och vånde derpå tillbaka. Nu tvåttade vi, som vi hvarje dag brukade göra, den skjorta vi begagnat om dagen; man bör icke förundra sig öfver vårt ringa förråd på linne, ty på en sådan r.sa som vår, år hvarje skålpund packning en gonska tung börda, och vi hade icke velat belasta oss med mer ån det aldra nödvändigaste; sedan spisade vi vår aftonmåltid och lade oss alldeles uttröttade till hvila. (Fortsättn.) violoncell-virtuosen Kellerman uppehåller sig för närvarande i Bucharest der han gifvit två konserter; hvarje af honom utsördt musiknummer mottegs med utomordentligt bifall, och tidningarne i Bucharest uttala sig särdeles fördelaktigt om bans spel m. m. Fröken Indebetou bar den 27 sistl. April uppträdt i Hamburg på Stadt-tbeater med en italiensk aria och några romancer samt rönt ett välvilligt mottagande. ) Australiens största villbråd.