Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1852, sida 1

Utrikes Nyheter. Vi hafva med de senaste posterna bekommit tidningar af följande data: Köpenhamn d. 3, Hamburg, Berlin och Brussel d. 1 dennes och London d. 29 April. DANMARK. -Weser-zeit.-och -Alt. Z2eit.vilja från flera håll hafva sörnummit, att hertigen af Augustenburg plötsligen blifvit villig att antaga danska regeringens anbud och emot en penningesumma afstå icke blott sina gods utan åfven sina arfsanspråk. Man inhemtar af Times att den 28 April första konferensen ågt rum i London af de stasmän som skola ordna danska thronföljden. Tillstädes voro alla de makters ministrar, hvilka undertecknat Londonerprotokollet, och derjemte äfven Preussens. Förhandlingarne hade en preliminår karakter, men eti nytt sammantråde emotsågs med det första, då saken komme att grundligen behandlas. I staden Slesvig invigdes den 23 förra mänaden ett monument öfver 170 danska krigare, som stupade i bataljen vid Slesvig, påskdagen 1848. Af stadens auktoriteter deltog blott borgmåstaren i högtidligheten. PREUSSEN. Fredrik Wilhelm år betänkt på ett nytt råddande dåd. Han vill med allt gevalt hafva en pårskammare, folket deremot icke. Tillochmed de genombeskedliga kamrarne, i synerhet den andra, hafva i denna fråga visat sig motsträfviga. Nu skall ändå en pårskammare, i trots af all opposition, oktrojeras den halsstarriga nationen. I första kammarens möte den 27 sistlidne månad fattades, i fråga om vissa grundlagsåndringar, med 89 råster emot 39 ett beslut, enligt hvilket det för framtiden skulle vara förbjudet att uppråtta lån, åfvensom ock de med de bestående lånen förknippade lånsbanden skulle genom lag upphåfvas; dessa beståmmelser skulle dock icke gålla får thronlån, eller för de utanför staten liggande lån. Dep. Gerlach, en bland de argaste i den stockreaktionåra ligan och tillika en af cheferna för låsarepartiet i Preussen, ståmde åfven får förslaget, under yttrande att det låfte detta innebar om de bestående lånsbandens upphåfvande icke kunde vara bindande för en blifvande lagstiftare. Då man gjorde honom uppmårksam på, att en slik uppfattning af löftens betydelse var omoraliskt, svarade han, att denna åsigt berodde på den falska förestållningen att gent emot de lagstiftande faktorerna, regeringen och kamrarne, stod ett sårskildt våsende, något, som kallades folk, eller allmån opinion, som var beråttigad att taga fasta på sådana löften och senare stödja fordringar på dem. Den 26 s. m. förkastade andra kammaren med 142 röster mot 125 ett i första kamma — — — ——