Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1852, sida 3

— Låt mig så tala utan afbrott. Tro icke, att det år ensamt för din person, jag gör detta; jag kan såga att det ingår en viss fåfånga häri. Jag hade nemligen önskat att åt mitt fådernesland lemna ett testamente, mera dyrbart ån det, som lemnas i penningar; jag vill, att når jag går bort en gång, det skall finnas en eftertrådare, som skall uppfylla de pligter, hvilka voro mina — ja, som skall uppfylla dem båttre — jag vill, med ett ord, skånka mitt fådernesland en utmårkt låkare; och åmne till en sådan utmårkt låkare har jag funnit hos dig. Jag hoppas, du nu förstår mig fullkomligt. Min ålder och tilltagande skröplighet tillåter mig att draga mig tillbaka från praktiken; jag åtager mig redan icke annat ån svårare kasus, som du vet. Det skall då bli min ålders glådje att vara din läromåstare, iy anlagen må vara så lyckliga som heldst, så kommer man dock ingen väg utan kunskaper. Jag önskar öfverslytta på dig de kunskaper jag förvårfvat; och jag skall då lugnare, ty jag skall i dig finna en kontinuation af mig sjelf. Känner du dig ega böjelse och kraft att gå denna min önskan till mötes, så år saken afgjord. (Forts.)