rest hela verlden omkring, för att söka bot för en åkomma, hvars råtta beskaffenhet vetenskapen ej förmått utröna, hvarföre den också ej kunnat bringa någon hjelp. Det gifves några sådana fall, för hvilka vetenskapen studsar tillbaka, men der det naturliga snillet, endast med sitt medsödda ljus, ser, hvar selet ligger, och hur det skall botas. Äfven jag har varit tillkallad; men jag tillstår, att jag år högst villrådig hur jag skall behandla saken, och har derföre velat ösfverlemna patienten i din vård. ÄÅkomman består i ett ohyggligt utslag i ansigtet, som gör att patienten år vederstygglig att se på. Huru hon ådragit sig detta, har jag icke utan svårighet fått veta, ty hon år mycket förbehållsam rörande sina lesnadsöden; men då jag förklarade, att om hon icke gåfve mig alla de upplysningar, jag önskade, och som kunde leda mig till upptåckt af orsaken till sjukdomen; jag i sådant fall måste ölvergisva henne, så har hon afgifvit en fullståndig beråttelse får mig. Kanske skall hon för dig, såsom qvinna, göra denna ånnu mera fullståndig, ty det år många detaljer, som jag sett att hon förhemligat för mig, sannolikt derföre att kon ej kunnat yppa den utan förödmjukelse. Imedlertid vill jag sjelf följa dig till henne, ty det år icke mig tillåtet att gifva dig hennes adress — hon