Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1852, sida 3

sjelf; och om du vill, skall jag såsta dina föråldrars uppmårksamhet hårpå, tykanske skulle det vara dig motbjudande sjell. Jag vet, hvad du kan ha att invånda: att du ånnu år så ung, att du ånau gjort alltför litet för din framtid, och således att det vore försigtigast att dröja, tills du hade den såker; men jag återigen tror, att flyttningen borde ske ju förr dess heldre. En qvinna af din natur tillkommer det icke att råkna åren som andra, du kan anse dig vara åtminstone tio år åldre. ån du år — om också ditt utseende jäfvar detsamma — tillade han med ett leende. För dfrigt behöfyer du icke lefva ensam; du kan ju taga en äldre qvinna, för hvilken du har sörtroende, i ditt hus: och de ekonomiska betänkligheter, du skulle kunna hysa att etablera dig på egen hand, torde lått vara öfvervunna, nu då jag försåkrar dig, att jag åtager mig ansvaret för, att det icke skall vara någon risk dervid. Jag år gammal, och enligt naturens ordning kan jag icke ha rått många år qvar; min lefnad har varit verksam, och jag har samlat en liten förmögenhet — liten visserligen, dock tillråcklig för dig, för att vara oberoende, åfven om du ej vore det igenom din talang. Denna förmögenhet har jag tånkt testamentera till dig. — Min goda —