Den lyckliga sjukdomen. Berdttelse af J. M. Rosen. (Forts. fr. n:o 101). — Ah, lita på det, jag skall bli allt sämre och såmre, sade Sally. i — Alltmera grubblande — år det icke det, man tror sig sinna du lider af? — Cif litet orediga svar, når man frågar dig något. — Jag skall prata alldeles uppåt våggarne. — Ja ja, inte för mycket heller. Imedlertid bör ingen kristen själ få nys om vår plan, mer ån farbror Bergfors. Men nu kommer han visst. Jag tycker jag bör hans steg i trapporna. , De begge unga flickorna sutto ånnu och höllo hvarandra i handen, når gubben intrådde. Han stållde ifrån sig det spanska röret med guldkryckan i den vanliga vrån; Ström tog emot hans hatt och öfverrock; och sedan han gjort Stråm några förfrågningar efter per soner, som, under det han varit ute, sökt honom, begaf han sig till det inre af våningen.