Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1852, sida 1

fördjupad i låsningen deri, då dörren öppnades och Ström inslåppte ännu ett fruntimmer. Detta tycktes för Anna vara bekant, ehuru hon icke rått kunde förklara för sig, når eller hvar de sett hvarandra; och detsamma ungefårligen var förhållandet med det inträdande fruntimret vis å vis Anna. Det blef ett slags komisk scen. Som ingen var tillstådes, för att presentera, så må ste de göra det sjelfva. — Mitt namn år Pundmark, sade blygt, Anna, med ett visst ironiskt leende öfver det något groft materiella i namnets sammansåttning. — Mitt namn år också Pundmark, sade den intrådande unga damen med ett leende, hyari blandade sig förvåning och nyfikenhet. — Skulle det vål vara Sally Pundmark? återtog Anna, som fick en attack af någonting liknande hjertklappning. — Jal och kanske det år Anna Pundmark? — Ja! — Nå år det då du? — Och du? i , Och de begge unga flickorna söllo i hvarandras armar. . ; — Jag tyckte vål, jag kånde dig, sade Sally, som, strålande af fröjd att åndteligen få se