Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1852, sida 2

(A — WAWs— A—— ——— tar i hvarje ögonblick att se mitt lilla bo utmått och förskingradt. Jag vet, att du eger ett stort inflytande både på din far och mor, och ville dersöre vånligen och ödmjukligen bedja dig om din bemedling, att den strånga åtgården instålles eller uppskjutes, och att mig må tillåtas att smånigom afbetala min skuld, hvilket jag hoppas min broder Jakob tillåter, om du lågger dig ut derför. Ännu en gång, ursåkta mig, att jag besvårar; men hustru och barn gråta omkring mig, och i mitt stora betryck har jag icke kunnat hitta på någon annan utvåg ån denna. I hopp om din vånskapsfulla bemedling, tecknar ödmjukligen din utan din benägna hjelp olycklige arbror Anders.— Hvad år det der för sakramenska dumheter? sade Jacques och kastade bresvet in i kakelugnen; och våndande sig till Selim, sade han: helsa och såg, att det år inte något svar. — Det måtte varit en eget slags bonnesortune, det der, låspade Westansläckt. — Det hår fan till att ha fattiga slägtingar! svor Jacques till. Hvad angår mig Polens affårer! hvar och en sköter Sig. — Det har du nog rått i, min bror; man har min själ nog göra att sköta sina egna