Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1852, sida 2

— just var i sarten att slå den trettonde! Vet du hvad, bror Pundmark, det år inte att vara artig vård, att ta sina vånner ur sådana illusioner. Tretton trässar växa inte på tråd, vore det också blott i drömmen. — Lugna dig, du skall straxt få tillfålle att slå dem i verkligheten, sade Jacques och reste sig från soffan, för stt -sätta lifi sina två andra vänner. Men hvem år det, som knackar på dörren? Selim, gå och se efter, och om det år . . . du förstår ... så säger du, att jag inte år hemma. Selim gick att öppna och återkom med en biljett, hvilken han lemnade sin husbonde. — Ack! en bonnefortune utan tvisvel! utropade Jacques sjelssörnöjdt och ryckte åt sig biljetten; men hans ansigte förlångdes betydligt, sedan han brutit den. Han låste: Min kåra brorson! Förlåt en gammal man, att han för några ögonblick tar din uppmärksamhet i anspråk; men då nåden står för dörren, bör man icke uraktlåta några försök att aflågsna henne, åfven om man eger svagt hopp om framgång. Du kånner troligivis icke, att jag har en skuld till din far, min köttslige broder; och jag vill icke uppehålla dig med detaljerna derom. Alltnog, jag har en skuld till honom; och för denna skuld har jag blifvit lagsökt och vån