Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1852, sida 1

I Furst Felix Schwarzenberg, den nyligen aflidna Österrikiska premierminiStern, tillhörde en af Österrikes åldsta adliga familjer. Hans fader var österrikisk gesandt i Paris vid den tid, då kejsar Napoleon förmålde sig med erkehertiginnan Marie Louise. Af denna anledning gef furst Schwarzenberg en fest, som bevistades af kejsaren och slutade med en förfårlig katastrof. Midt under balen utbrast eld i ett af de för sestens skull uppförda tråd-gallerierna. Det lyckades ej att slåcka elden, och flera personer qvåfdes af röken. Furstinnan Schwarzenberg omkom i lågorna, då hon ville rådda sin dotter, hvilken hon trodde befinna sig i det brinnande galleriet, men som redan begifvit sig derifrån. Felix v. Schwarzenberg var nåst den åldsta sonen. Hans åldre broder Joseph år den nu regerande fursten, och hans yngsta broder Fredrik år erkebiskop af Prag och kardinal. Felix v. Schwarzenberg betrådde mycket tidigt den diplomatiska banan, och, enligt en gammal sed, som gålde för några högre familjer, utnåmndes han samtidigt till attach vid ett gesandtskap och till officer i armåen, samt avancerade samtidigt i dessa båda stållningar. Han var således 1848 både befullmåktigad minister i Neapel och general, ehuru han aldrig tjenstgjort. I sin första ungdom utmårkte han sig för öfrigt endast för några åfventyrliga strek, som vittnade om en håftig och passionerad karakter. Sjelf har han under senare delen af sin lefnad fållt en strång dom öfver sin ungdom. — Om jag, sade han stundom, -hade varit minister i Metternichs stålle, och Metternich varit legationssekreterare, så skulle han icke ostraffadt fått begå alla dessa dårskaper; men Metternich var alltför öfverseende., Den 25:te Mars 1848 utbröt plötsligen i Neapel ett upplopp, som hufvudsakligen var riktadt mot det Österrikiska inflytandet. Det kejserliga vapnet nedrefs, skymfades och uppbråndes på allmån gata, och tre dagar derefter nödgades furst Schwarzenberg att lemna sin post, sedan han förgåfves sordrat en upprättelse, som den neapolitanska regeringen då var alltför svag och vanmåktig att gifva honom. Diplomaten blef nu soldat och be— — i TR — — —